Tid är nog något av det konstigaste, häftigaste och underbaraste som finns.

Men ibland går den så otroligt fort och sen sitter man bara där och ser datumet, verkligen ser det.

Som nu.

För ett och ett halvt år sedan var det sommar. En härligt varm sådan varifrån jag har massor av minnen, samtidigt som jag kommer ihåg en kort, flyktig tanke som bara i all hast dök upp i mitt huvud, lika snabbt som den försvann igen. För att sedan vara bortglömd fram tills nu.

Jag såg fram emot att premiären av Breaking Dawn part 1 skulle gå av stapeln, medan bilderna av Eclipse fortfarande var rykande färska i mitt huvud. Jag var nog mer av ett fan då än jag är nu, fastän jag fortfarande försvarar böckerna när någon slänger en elak komentar om dem. De var ju en stor del av mitt liv när jag befann mig mitt uppe i dem, ute i Forks, långt ifrån lugna, mörkt gröna skogar, men den historian tar vi en annan gång.

Trots allt som hände runt omkring sitter känslan fortfarande kvar i mig, obehaglig och ändå lockande.

Om ett år går jag i gymnasiet. Jag har en ny klass, nya vänner. Jag kommer inte att känna någon där, men jag kommer ändå att träffa dem varje dag. Det kommer kännas jättekonstigt.

Eller åtminstone var det tanken på min framtid som kändes konstig, jag kände ju inte till så mycket mer än vad jag hade omkring mig.

Men nu. Det känns inte som om någonting har förändrats, på ett bra sätt. I alla fall inte jag, jag är fortfarande densamme.

Skolan känns inte alls ovanlig, inte mina nya klasskamrater heller. Allting är helt toppen och jag saknar nästan ingenting ifrån min gamla skola.

(Undantag; ett par få lärare ifrån år 6 o 7. Och att vara äldst. Det var som en trygghet man kunde luta sig tillbaka mot när det behövdes, ingen hade 'rätt' eller mod nog att hacka på en, de första dagarna av gymnasiet gick man bokstavligt talat med böjd rygg, blicken i golvet och var tyst som en mus. "Syns inte, finns inte". Trots att det nu i efterhand känns riktigt fånigt, värre var det väl i nollan när femmorna var nästan samma sak som monstret i garderoben)

Allting känns (nästan, men det är en helt annan femma, kärnämnerna är ju helt ok) helt rätt här. Som om 'skolan' är slut, som om det aldrig funnits något annat. För här är det nästan aldrig svårt att konsentrera sig, och man behöver inte särskillt ofta sucka och stöna över att behöva gå dit, om det inte vore pågrund av ModerJords blöta och iskalla väder ändringar.

Och förhoppningsvis inte bara nu, för när läxhögen växer hoppas jag att jag kan fortsätta hålla fast vid den där gamla tanken och jämföra den med mitt nu.

För allt är så himla bra jämfört med de andra skolorna, ni vill inte ens veta. Ryser fortfarande när jag tänke på en del lärare ifrån grundskolan...

Skönt med att de äntligen lyckats med en en skola, nästan helt lyckat faktiskt....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Här har det inte hänt så mycket sedan förr året, och oj vad jag skäms. Löften är svåra att hålla när man själv är den enda som vet om dem, haha. Men mycket händer mellan gånderna och det är svårt att sammanfatta allting i bara ett inlägg när jag in...

Ikväll har vi haft besök av en trevlig familj som 'vi' kännt längre än jag kan minnas. (mina föräldrar diskuterade detta häromdagen och kom fram till att det nog är 20 år eller så, vilket är fyra år längre än jag levt) Det första decenniet träffade...

Well, en presentation av mig själv kanske skulle passa bra just här?   I alla fall så är jag en 16 vårar gammal tjej som inom ett par dagar börjar på gymnasiet, Estetisk Dans linje. Om ni är smarta så har ni nog gissat på att dans är mitt stora...

Vad roligt att du lyckats hitta till detta lilla hörn av bloggvärlden :)   Här tänkte jag berätta lite om vad som händer i mitt liv, om böcker jag lyckats komma över och lite annat smått och gott som dyker upp.   Trevlig läsning!     (P...